Att människor generellt är rädda för att bli smittade när någon är sjuk eller var rädda att bli smittade under till exempel Covid är helt normalt.
Kontamionationstvång skiljer sig där patienten har tvångstankar, ihållande påträngande tankar om rädslan att drabbas av smitta av något typ av sjukdom, förgiftning, bakterier eller smitta och bli sjuk som följd. Det kan även vara att smitta andra.
När patienten blir så upptagen av att ständigt hålla utkik för smitta och så upptagen av själva tanken på att inte smittas, då börjar också patienten att överdrivet fundera hur smittan kan sprides, överdriven bevakning av vart andra människor tar och hur den ska undvika att smittas. Det kan också leda till att personen isolerar sig och dra sig undan från alla offentlig miljö.
Vanliga tankar kan vara:
- Tänk om jag tar på något ställe och till följd smittas av en allvarlig sjukdom
- Vart kan smittan spridas från?
- Tänk om någon urinerar i simbasängen och jag blir smittad?
- Tänk om jag nuddar en person som har smittor?
- Tänk om denna tvål är giftig?
- Tänk om djuret har smitta och jag smittas?
Vanliga tvångshandlingar kan vara:
- Överdrivet rengöra sig och tvätta händerna
- Användning av rengöringsmedel för att bli av med sin kontamination
- Mentala ritualer
- Undvikande av smutsiga objekt
- Undviker direktkontakt av smittan
Det är lätt att personen som har dessa beteende känner stor skam över dessa beteendet. Samtidigt har vårt samhälle blivit mer kontaminations fokuserat, där handtvättning har blivit en större del av vår vardag. Så när bör detta beteende identifieras som OCD och inte bara ett överdrivet beteende kring att hålla sig ren?
Det rör sig om Kontamionationstvång när detta beteende har tagit över så mycket att det skapar ett starkt lidande, hög ångest och personen har svårt att lita på sig själv, samt tankarna och beteendet tar upp diverse timmar av ens vardag.
Hur behandlas kontaminationsbaserad OCD?
OCD behandlas med Kognitativbeetende terapi. Störst effekt har behandlingen ERP, exponering med responsprevention, att utsätta sig för sina tvångstankar gradvis utan att göra sina tvångshandlingar, vilket hjälper hjärnan att vänja sig vid tankarna och minska ångesten över tid. Detta görs av en utbildad OCD-terapeut eller med instruktioner från denne.
Det är även viktigt att acceptera att det finns en viss risk att patienten kan bli smittad. Att vi aldrig till 100% kan veta att vi inte blir smittade.